Min biografi

Mitt allra första sångpålägg gjorde jag 1972 till skivspelaren när jag sjöng med i låtarna från Ted Gärdestads första Lp ”Undringar” och Lena Anderssons ”Är det konstigt att man längtar bort nån gång” … där jag hittade på stämmor till deras låtar!

Sen har det liksom bara rusat på genom livet och jag har hamnat i olika band och sammanhang just genom min kärlek till musiken, nyfikenheten över vad jag kan sjunga men framför allt …glädjen/”måbrakänslan” jag fått genom att få sjunga.

Våren 1975 kom Cyndee Peters till Karlstad för att genomföra ett musikprojekt. Min del i projektet blev teater tillsammans med några klasskompisar där vi framförde ett teaterstycke i Cyndee Peters Gospel föreställning ”Black Culture Weekend” i december 1975 på Karlstad Teater och där jag även var med och sjöng gospel i Norrstrandsskolans kör med Cyndee.

Mellan 1976-80 var jag med i mitt första band, gruppen Infra som gjorde två stora konserter under dessa åren (1978 & 1979) med Cyndee Peters i Karlstad

Infra var även med i TV programmet ”Det svänger i Karlstad” som sändes 1979 i TV 2 där vi framförde bland annat ett potpurri av Diana Ross and The Supremes som jag är väldigt stolt över idag när jag ser programmet.

Många duktiga musiker medverkade i programmet bl.a. Lasse Samuelsson, som dirigent, Ken Levy från The Phantoms, Pastellerna och Carlstad Big Band.

Presentatör var Kersti Adams Ray. Tack Per-Anders Carlsson som gjorde detta möjligt för en grön artonåring!

Deltog 1984 i GT´s talangtävling ”Sjöstjärnan”, där jag vann min delfinal och kom till finalen där bl.a. Bert Karlsson och Torgny Söderberg satt med i juryn.

1979 fick jag erbjudande att bli storbandssångerska i Grums Storband efter att TV programmet ” Det svänger i Karlstad” sändes och där var jag med till 1989 då Grums Storband slutade.

Under den tiden fick jag vara med på en riktig ”resa” tack vare Storbandets eminente ledare Arne Gustafson (som ursprungligen kom från Hallstahammar) och som 1982 började skriva och ”arra” på Duke Ellingtons 2:a kyrkokonsert och anpassade verket till oss.

Kyrkokonserten framförde vi i maj 1984 och fick mycket lovord från media och andra, bl.a. ett tackbrev från Alice Babs, som var med och sjöng 1968 vid premiären.

Tre huvudpersoner, förutom självklart Arne Gustafson, gjorde framgången till ett fakta, alla vi värmlänningars spel och sångentusiasm, Bobbo Stenssons lysande pianomeditation och Annika Skoglund som sjöng Alice Babs partier i kyrkokonserten.

Vi gjorde, under dom åren, många andra roliga framträdanden i storbandet och med gästsolister som Tore Skogman, Svante Turesson och Rigmor Gustavsson.

Kom med som sångerska i dansbandet Cantus 1979-1984, där även killarna hade ett rockcoverband på sidan av, Folke Tryggs Kapell. Där kom jag också med åren 1982-1984, och vi gjorde då bl.a. rockmusikalen ”Mord on the rocks” som framfördes på Arenan i Karlstad vid några tillfällen under 1983.

Var sångerska i ett annat dansbandet ”Stardust” åren 1984-1986.

Medlem i Rockcoverbandet Magnus Magneter (senare Magneterna) åren 1991-2008 där vi vann korprocken som anordnades på Plaza Hotell 1993.
Vi fick då chansen att spelade som förband till Sven-Ingvars på deras årliga spelning på Sandgrund sommaren -93 inför 10.000 människor vilket var häftigt!
Vi fick även vara med som förband vid ”Fröken fräkenfesten” i Lysvik samma år.

Sökte och kom med i TV 4 ”Sikta mot stjärnorna” 1995. Ställde där upp som Mama Cass i Mamas and the papas och sjöng ”Dream a little dream of me”. Rolig erfarenhet som gav mersmak!

Idag sjunger jag i 8-mannabandet Benny Baker Band där jag började 1992 och vi spelar allt från gamla jazzörhängen från 40-talet till soul och blues.

Jag har också startat ett samarbete där jag skriver eget material tillsammans med en musiker och när vi känner oss redo så …kan allt hända!

Har också deltagit, några gånger, på sommarkurser i ” Jazzimprovisation” på härliga Visingsö. Där har min självkänsla växt varje gång tack vare underbara ledare och andra deltagare på kurserna så…
nu känner jag att jag äntligen hittat balansen i mitt liv som artist och min bakgrund som sångerska.


Det har också gjort att jag nu i medelåldern har tagit mig i kragen och ”frontat” att det är jag som måste ta kommandot över mina sånger. Människor tycker verkligen om det jag gör som sångerska.
Tack alla underbara stöttande medmänniskor runt mig! Jag känner mig mycket värdefull idag och älskad!

Jag är en sångerska, jag har alltid varit en sångerska och kommer att sjunga oavsett vad som händer i framtiden!

”Musik, dä ä mitt liv dä se”

Elisabeth Himmelsand